Det kjennes godt å være litt på forskudd. Vi snakket om det i går, suziluz og jeg: Nå er det på tide. Så mens handelsstanden fortsatt ikke har rukket å kaste glitter og stas over bygd og by, mens julekulene fortsatt ligger på lagerrom, juletrærne knapt er blinket ut i skauen: da tar vi ansvar. Hver dag denne uken, sju dager til ende, tester vi alternative julekaker. Sju sorter skal det være, én hver dag. Vi tar på oss ansvaret, ruster oss med pågangsmot og tom mage, rusler ut i storbyen og spiser kake. Kakene prøvesmakes, og vi verdsetter dem med kakekast, der fem kaker er høyest oppnåelige. Vi håper og tror at disse innleggene, vår materialiserte offervilje gatelangs i storbyen mens høstløvet fortsatt drysser, vil bidra til at leserne kan tenke på de sju sortene mer fordomsfritt. Først ute er en gammel, ærverdig fransk dame, død 1923, gjenoppstått som sjokoladekake.

Sara Bernhardt. Vi finner henne i kakedisken på Café Belmondo i Stockholm, adresse Drottninggatan 71. Hun serveres med navneskilt, anstrøk av sjokoladegarnityr, en fruktbit som varieres fra dag til dag, til sist lett overstrødd med melis. Hun er fylt med fløyelsmyk sjokoladekrem, men i bunnen og grunnen er hun en tanke seig. Jeg sier ikke noe om dette til suziluz, lar henne smake selv, er spent på hva hun sier. Det smattes fra den andre enden av bordet. Jeg tar en ny bit, og jeg må innse at jeg har valgt feil drikke: latte white, som er kaffe latte med hvit sjokolade. Det ble for mye av det gode.

Sara Bernhardt, fotografert i 1877.

Kjødets Sara Bernhardt var en virkelig stjerne av sin tid. Den franske skuespilleren ble en av Europas mest etterspurte. I 1866 besatte hun rollen som Aricia i «Fedra», en rolle som min medsmaker tvers over bordet også har hatt. Fiffig sammentreff. Bernhardt gav ut bøker og skuespill, og til tross for koldbrann fortsatte hun scenekarrieren. Ved sin død var hun århundrets mest omtalte skuespiller, og hun rakk også å smake på en stumfilmkarriere. Nå er det vi som smaker på dette kunstneriske bakverket, dette alternativ til goro og fattigmann.

Jeg smatter på sjokoladekremen, kaken ligger forholdsvis rasert på fatet nå. Det er en appelsinaktig smak et sted. Og selv den merkelige bunnkonsistensen smaker bedre etterhvert, nøttesmaken kommer fram med ettertenksom tygging. Kan dette være en sterk treer? Hadde det ikke vært for den forbannede kaffelatten ville jeg gitt damen en firer. Jeg synes forøvrig at Café Belmondo burde avkjølt henne. Kremen har en anelse for høy temperatur, men jeg vet at dette er en avveining: Var hun for kold, ville hun begynt å dugge ute i friluft.

Men jo. Jeg faller ned på en treer, og gir ordet til suziluz tvers over bordet:

En Sarah Bernhardt brukar vara ett säkert kort för chokladälskare – en klassisk SB är ju en god biskvi med chokladtryffelkräm, doppad i mörk choklad. Belmondos Sarah Bernhardt är faktiskt lite mer än så, den överraskar med en tydlig touch av citrus i chokladkrämen, vilket gör den lilla bakelsen gott. Bottenbiskvin är precis lagom bakad med en liten kolaaktig seghet. Chokladtäcket smakar exklusivt, chokladen är uppenbart av god kvalitet, och den nämnda citrussmakande chokladtryffelkrämen smakar förvånansvärt «lätt» och är luftigt vispad.
Serveringen ökar dessutom helhetsintrycket. Bakelsen serveras på en rektangulär vit assiett med en liten klyfta frukt och en dekoration av chokladkolasås (som för övrigt smakade mycket gott den också). Extra plus för det.

Resultatet blir: fyra tårtor av fem möjliga. Bakelsen är väldigt god. Faktum är att jag har svårt att tänka mig en godare Sarah Bernhardt – men det ÄR egentligen ingen Sarah Bernhardt. Det är en citrus-chokladbiskvi, och vill man ha en klassisk SB är citrussmaken inte välkommen. Så med det i åtanke förlorar Belmondos Sarah Bernhardt sin femte tårta, som annars skulle ha varit självklar.